Äntligen fredag och äntligen hemma... Micke börjar bli lite putt på att jag nästan aldrig är hemma. Stackaren få ta allt här hemma. Men så är det ibland. Skall man ha råd att bo i hus och åka på semester, ha barn mm så får man jobba o i dessa tider har man inte råd att vara kräsen. Dock trodde jag kanske inte att jag skulle behöva jobba så här mycket och så är mycket på resande fot. I början skall jag säga att jag kände mig lite viktig när jag flög hit o dit o sov på fina hotell mm, men nu är det faktiskt tungt. Man är borta mycket från familjen. Jag har en kluven känsla. Samtidigt som jag älskar att resa så älskar jag mitt hem o känslan av trygg het. Risk för att låta lite schizofren men men. Sånt är livet.
Jag har inte mått hundra de senast veckorna.. Anthon kommer hem med alla sina basillrar från dagis o jag verkar få allt. Några nätter i rad har jag vaknat av att jag har behövt kräkas o direkt tänkte jag på maginfluensan som vi hade för någon månad sedan samt att de har fått tillbaka kräksjukan på dagis. Men det allra västa var nu i Växjö, för då vakande jag av att jag behövde kräkas o hann inte till toa utan allt kom i sängen... Vilken tur för att det inte var hemma samt att det fanns två sängar på rummet. Ingen rolig historia samt ingen rolig upplevelse... helt enkelt vidrig. Idag har jag SKIT ont i halsen, ja då var det dags för halsfluss igen sist var det ett rent helvete. Snacka om att otura j-ln är på besök...hihihi...
Som sagt det kan bara bli bättre....hihihi
Ses snart igen...
godnatt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar