Hej!
Idag är det en tung dag. Igår dog min älskade styvfar som jag är uppväxt med. Kände att jag behövde lätta lite på mitt hjärta. Tankarna far runt i huvudet. Jag undrar om jag sagt att jag älskat honom. Visste han? Vet inte.... Hoppas det, för att det gjorde jag. Även om jag var lite besviken på honom sista tiden. Hade hoppats att vi sågs. Han fick aldrig träffat Elvira. Hon var ju sjuk hela tiden o hans immunförsvar var dåligt efter sin stroke, det hade ju blivit en risk för hans liv o det ville vi ju inte utsätta honom för. Men ändå har jag dåligt samvete o ångest över det nu....Väldigt ledsen....Han kom in i våra liv när jag var 11år. Hoppas att han förstod hur mycket han betytt för mig, oss. Mitt liv hade nog sett annorlunda ut om inte han kommit in i våra liv, det är jag helt övertygad om. Hur hämtar mig sig från en sån här förlust? Jag har bra stunder o sen har jag sämre stunder...
Det som känns tungt är att man inte vet vart han är nu. Har han det bättre som man alltid säger. De har det bättre nu säger ju alla om de har haft det jobbigt i livet.
ÄR DET BÄTTRE NU? Hoppas innerligen det.
Dagarna är ok, barnen måste man ta hand om o livet måste ju gå vidare. Men kvällarna är jobbiga...
Skall ner o gråta lite i min mans famn nu.
Hörs igen...
Kram
