Då var man hemma från en underbar resa i Rumänien. Lite vemodigt var det att åka men när man väl är iväg var det jätte skönt, som alltid. Jag hade det jätte bra med god mat, gott sällskap och varmt väder. Lite tråkigt att komma hem till denna kyla. Men underbart att få komma hem till familjen. Tack och lov finns Skype, hur klarade man sig förr när man åkte ifrån barn o familj utan att kunna se dem? Det fattar inte jag att man gjorde... Det måste jag säga var lite räddningen för mig att jag ändå kunde se dem där hemma. Men det är klart att man saknade dem ändå men man kunde leva med saknaden. Dock var det värst när jag mötte dem på flygplatsen. Då vägrade Anthon att krama mig eller ens komma till mig. Han var sååååå sur på mig. Det måste jag säga var fruktansvärt. Jag ville bra pussa och kramar honom. Men icke fick jag det. han ville bara till Micke. Efter 5min så köpte jag en glass till honom och då mjuknade han. Jag var helt enkelt tvungen att muta min egen son för att han ens skulle titta på mig. Inte roligt efter att man saknat honom så himla mycket. Men tack o lov så gick det över snabbt. Nu vill han hela tiden pussas och gossa... Min älskade lilla pojk.
