Livet är bra underligt. Ibland fantastiskt o ibland förskräckligt. Men när är det mittemellan. ALDRIG!!
Jag o min man satt i soffan o diskuterade vårt liv. Vi båda konstaterade att det har varit full rulle sedan vi träffades o båda kände vi att nu skulle det vara skönt att bara vara.
Vi bockade av tre barn, hus, färdig utemiljö o alla friska o krya. Nu, nu kan vi andas. Men nej, det gick inte. Jobbet ställer krav på oss, vi ställer krav på oss, samhället ställer krav på oss och barnen ställer krav på oss. Men det är väl kvarnar får acceptera om man har det livet vi har valt.
Liten reflektion en måndag morgon.
Tack o hej 
