Nu och då

Hej, jag har de senaste fyra månaderna genomgått en personlig transformation.  Från att ha vägt 92kg i nov 2014 till att idag den 15 feb 2015 väga 62,4 kg.  

Varför gjorde jag detta? Jo, i nov var jag på kirurgen i Malmö för att prata med läkare om en navelbråcks operation. Hon bad mig väga och mäta mig. Då kom chocken. Har inte ägt en våg sedan min första graviditet av förklarliga skäl. 😜

Jag vägde 92kg. Det var inte sant. Jag var ju inte ens gravid. Inte ens då vägde jag så mycket. Vad hade hänt, hur blev jag så stor? Det var inte bara det, jag hade dessutom krymp hela 3cm. 😵

Då kände jag ångest. 😞 Inte bara för vikten o längden utan för att jag inte var sund o säker inte hälsosam. Vi har tre barn. Jag vill finnas där för dem så länge jag kan o följa dem genom livet. ❤️❤️❤️

Där o då bestämde jag mig, nu är det slut!!!!

Tyvärr lider jag av, synd att slänga syndromet. Äter allt i min väg, om det inte orkas äta upp av barnen så gör jag det och inte nog med det så har jag redan själv ätit en egen portion. 

Jag beklagade mig o ojade mig hela lunchen efter läkarbesöket för min kollega fick lyssna och se min förtvivlan. (Han med många andra har verkligen stöttat mig i detta, evigt tacksam❤️). 

Mitt första steg var att sluta äta godis o kakor. På det gick jag ner 8-10 kg på några v. Sen stannade jag. Försökte att äta mindre och nyttigare. Men inget hände. Jag tränade redan då 2gnger i v. Bodycombat. Mycket styrka o högintensivt samt att jag sprang. Så otränad var jag inte. Stark som en oxe. 😉 men jag åtttttt. 

Då bestämde jag mig för att dricka shakar. Trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle göra el t.o.m klara av. Men det har gått.  SKIT jobbigt! Men det gick. Jag har ätit vid vissa tillfällen. Så som julafton, nyår o för en v sedan började jag äta ett mål om dagen. Men nu är svårigheten att hålla det. Tre mål om dagen har jag bestämt mig för. Inget däremellan. Men vad ska målen innehålla? Det är min största fråga. Jag trodde inte att jag åt så onyttigt innan men det gjorde jag uppenbarligen. 

OBS. Humöret har jag haft svårast att behärska. Men energi har det inte varit något fel på. Druckit mycket vatten o mycket kaffe. 

Det var mina senaste fyra månader. På återseende. 

Kram 

Livet!

Hej! 

Livet är bra underligt. Ibland fantastiskt o ibland förskräckligt. Men när är det mittemellan. ALDRIG!!

Jag o min man satt i soffan o diskuterade vårt liv. Vi båda konstaterade att det har varit full rulle sedan vi träffades o båda kände vi att nu skulle det vara skönt att bara vara. 

Vi bockade av tre barn, hus, färdig utemiljö o alla friska o krya. Nu, nu kan vi andas. Men nej, det gick inte. Jobbet ställer krav på oss, vi ställer krav på oss, samhället ställer krav på oss och barnen ställer krav på oss. Men det är väl kvarnar får acceptera om man har det livet vi har valt. 

Liten reflektion en måndag morgon. 

Tack o hej 

Flytt

Nu flyttar vi igen. På 6 år har vi flyttat fyra gånger. Känner mig som en vandrare. 😜

Först flyttade jag in till min man o sedan flyttade vi till vårt första hus, som blev ett litet radhus. När vi väntade nummer tre så sålde vi huset o flyttade precis när han var född till ett lånehus av Skanska. Men nu gått folk så har vi äntligen flyttat in i vårt hus. Huset med det stora H:et. 

Vi har valt klinker, kakel, golv, färger på väggarna etc i snart ett och ett halvt år. Men nu är det vårt o vi har fått in det mest. Sista släpet sa jag till min man att köra direkt till tippen. Jag får inte plats med mer. 😜 

Möbler har vi hunnit göra oss av med men leksaker har vi i mängder. Hemskt med tanke på att de aldrig kan underhålla sig själva o säger att de inte har något att leka med. Men nu är det andra bullar. De får tre leksaker på sitt  rum o några i lekrummet resterande säljs o det som inte går att sälja skänks bort alt slängs. 

Nu måste jag lägga mig så att jag orkar skola in ett barn på dagis, det andra skall till dagis o det tredje ska till skola. Glömde nästan att jag har tio tusentals kartonger som måste packas upp. 

Sov gott. 😉 

OBS skåda o njut. 

Semester erfarenheter.

Hej!

Någon vecka innan jag och min hela familjen skulle åka på en efterlängtad semester till Turkiet. Var jag på föräldrar utbildning om hur nu när barnen närmar sig ett  så finn det en massa farorna, tex sätta saker i halsen, farorna med att börjar gå, de sträcker sig och når betydligt mycket längre och farorna med att få varma vätskor över sig etc. 

Halvvägs in på resan råkade vi ut för en olycka. Walter sträckte sig över bordet där Mikael ( min man) ställt det kokande vattnet till hans välling. Allt vatten kom över honom, på hans vänstra sida av magen o hela vänstra benet. Jag var o hämtade mat till de två stora då jag hörde ett FRUKTANSVÄRT skrik från Walter. Jag sprang så fort jag kunde dit o såg förödelsen. Från benet hängde hans skinn samt blåser hade redan hunnit bildas. 

Min man var paralyserad o skrek på mig att det inte var någon fara. Jag lyssnade inte. Jag slet till mig sonen o sprang så fort jag någonsin sprungit till toaletten, där jag började svabba honom med kranvattnet. Tack o lov för den film vi såg. I bakhuvudet hade jag den mesta av informationen färskt i minnet, om att inte kyla med is men med ljummet vatten i minst 20 min därefter ger det ingen effekt etc. 

En hemsk upplevelse men det är bra med honom idag han fick 1:a och 2:a gradens brännskador. Det vill säga att det kommer endast bli pigmentförändringar och inga ärr, med anledning av att vi kylde ner honom så fort. 

De små liven har långa händer o med fler barn som kan distrahera en så kan vad som hända. Hade kunnat hända mig eller någon annan med. 

Ville bara dela med mig av min erfarenhet. 

Men en sak ska tilläggas och det är att vården i Turkiet var tusen gånger bättre än den vi fick när vi kom hem till Sverige. Snopet. 

 

Kram Maggi

Ännu mer sedan sist.

Hej igen. 

Nu har familjen utökats med en liten pojke som redan blir ett. Tiden flyger iväg när man har roligt. Härligt med en stor familj. 

Min man o jag hade ledigt från den stora familjen i några timmar i lördags. Det är vi inte bortskämda med, men vi behövde det. På 35års festen sa en kvinna som vi träffat fler gånger att det var första gången hon sett oss kramas eller visa varandra ömhet. Min första reflektion var att det lät ju hemskt. Tror folk som ser oss med våra barn att vi inte håller av varandra? Efter lite funderingar så insåg jag att vi inte hinner det med tre barn o småbarn. Fokusen är ju på barnen o det är något jag kan acceptera till de är stora nog att klara sig själva.

Men avbrott från barnen är ju inte fel så att vi kan visa varandra att det är VI som gäller för varandra. Vilket var jätte skönt. 

Hörs snart igen. Eller om 1 år. Vem vet. Hihihi  

Spel kväll

Hej alla!
Härligt när barnen är på bra humör o vill spela spel o leka själva. Trodde jag skulle vara tvungen att locka med pyssel mm. Men det behövdes inte.
De två äldsta lekte fint tillsammans när den stora kom hem från dagis. Picknick o fila lekte det o nu efter middagen har vi alla spelat monopol o ett alfabet spel. Riktigt trevligt.
Men nu börjar lillan bli trött o hängig. Dags att nanna.
Inte så konstigt med tanke på feber o en massa medicin. De rar väl ut sin rätt nu.

Godnatt.

Ps. Zzzz skall passa på att lägga mig med henne. Ds.

Livet ett år senare!

Hej! Nästan ett helt år sedan jag var inne sist och skrev. Vad har då hänt sedan sist? Jo, det skall jag berätta för er. Vi har fått en underbar son som heter Walter. Han föddes den 3 aug. Hela 21 dagar för tidigt. Lite traumatiskt med tanke på att jag inte hade hunnit packa väskan men han var hjärtligt välkommen ändå. Förutom det så har vi köpt ett nytt hus som skall stå färdigt till 201308. Men så länge så kommer vi att bo i ett lånehus av Skanska. Vilket vi är tacksamma för. Men det är lite jobbigt att packa o flytta när man precis har varit med om en jobbig förlossning. Återhämtningen av denna förlossning är jätte mycket jobbigare än de tidigare två. Det har ingen berättat för en att det ska vara. Men jag kan intyga om att det är så. Vad har mer hänt? Ingen aning. Men jag kan lova att jag tycker att det är jobbigt nog med alla dessa förändringar på så kort tid. Jag undrar när våra liv skall lugna ner sig. Men med tanke på att vi nu har tre barn så lär det väl aldrig hända. Jo, en sak till har ju hänt sedan ett år tillbaka. Jag har dessutom bytt jobb. Nu är jag nog färdig. Jag hoppas att vi kommer att stanna många år i det nya huset där jag hoppas att vi kommer trivas jätte bra så att våra liv kan bli lite lugnare. Eller åtminstone hamna på en normal nivå vad det nu är. Nu är det dags att sova så att jag orkar med morgondagen då vi skall flytta ett lass till... Godnatt där ute....